NOMA-kulten suger fett!

Jag vet att det är trendigt och hippt och att alla riktigt matintresserade tycker det är fantasiskt, men jag, personligen, ger inte mycket för NOMA-kulten. Med ”NOMA-kulten” menar jag de där restaurangerna slash elitistiska rockstjärnekockarna som gör mat som ser ut som att någon har ramlat i skogen och sedan borstar av sig skräpet på en tallrik. En skogssnigel, några gamla vissna löv, tre granskott, två kottar och lite gräs.

noma

Nej.
Jag äter inte det där.
Fan heller att jag äter det där! (Jag vill bara markera att bilden ovan är riktig, liksom texten. Mat från NOMA. Inget photoshop här inte. Blir ni sugna?)

Jag är inte intresserad av att dra mig till minnes skogen jag lekte i eller lövhögen jag hoppade i som barn, när jag äter. Jag vill inte att nån serverar mig skinnet på mjölken eller bladen från en björnbärsbuske som att det vore nån jävla grej. Jag struntar i vilka gastronomiska möten som sker mellan några ruttna björklöv och en tångruska som har snuddat snabbt vid smör. Jag bryr mig inte för fem öre att nån ansträngt sig för att hitta perfekta barkbitar på vilka de sedan serverar utskuret krabbanus.

Stå inte och säg att en gammal persiljestjälk är ”full av liv”. Gör inte det!

Det du serverar är skräp. Inte mat.

(Kocken René Redzepi på NOMA gör förövrigt en rätt som han kallar ”Garbage plate”, som innehåller, ja, ni gissade rätt, skräp.)

Tack för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s