Den raspiga rösten

Det har blivit en sorts trend i Hollywood att göra rösten ”raspigare” för att ge en rollfigur lite karaktär.

Det stör mig något ofantligt.

Mitt problem uppstår när det är UPPENBART att skådespelaren förställer rösten. En bra skådis som vill ge en roll karaktär genom att ha en annan röst, gör det utan att det är uppenbart. Utan att det märks. Gör det så att vi tittare faktiskt tror att det är så den här personen låter. Ganska många skådespelare den senaste tiden lyckas väldigt dåligt med detta.

Allting började på det sämsta av sätt med skådespelaren Jensen Ackles, när han spelade den äldre spökjägarbrodern Dean Winchester i långkörar-serien Supernatural. Hans röst i Supernatural är så ansträngd. Så … tvingad. Så tillgjord. Det går inte bara. Jag köper det inte. Jag var tvungen att sluta titta på den serien.

En annan som förställer sin röst alldeles för mycket, men ändå fått massor av beröm för sin ”rolltolkning”, är Vincent D’Onofrio i rollen som Wilson Fisk i Daredevil. vincent

Först tänker man att det är ett försök att gestalta en karaktär som kämpar väldigt med sig själv inombords, men efter några avsnitt känner man bara: Snälla Vincent sluta! Det låter inte bra. Det gör inte det. Du låter som att du förställer din röst bara. Inget annat. Och så var den serien förstörd.

Vincent D’Onofrio är dock INGENTING i jämförelse med Dominic Purcell i rollen som Heat Wave, en karaktär som gjorde debut i The Flash, och sedan fortsatte i spin-off’en Legends of Tomorrow. Herregud i himlen vad Dominic anstränger sig för att låta tuff och arg. Man blir trött av att höra det faktiskt. Och att hans ansikte inte sprängs!?dominic

Ioförsig har Dominic alltid varit rätt ansträngd, i Prison Break tog han ofta i så att ansiktet gick från det vanliga steroidrosa till högrött, men i rollen som Heat Wave går det bara för långt. Det blir parodi. Och eftersom det inte är roligt utan bara sorgligt, blir det ingen bra parodi. Tyvärr drabbar det hela serien förstås. Tur att dom dödade karaktären så att man kan titta på serien utan skamrysningar igen.

(Vet ni förresten varför Dominic Purcell alltid väljer att har rakat huvud, trots att han synbarligen inte har några problem med tunnhårighet? Jo, för MED hår är han Nick Lachey.)dominic2

 

 

Hjälp med skrivandet – blogg100

Det finns mängder av program för att få bättre flyt med sitt skrivande och jag tänkte kort berätta om några idag.

Ett av de första jag provade, och fortfarande gärna använder, är
Ommwriter. Det är ett program vars huvudsyfte är att rensa bort så många distraktioner som möjligt så att man kan fokusera på skrivandet. Det gör den genom att ha ett väldigt rent utseende helt fokuserat på texten, enkla anpassningar för skrivmiljön och loopad instrumentalmusik som soundtrack, så man störs så lite som möjligt av sin omgivande miljö.

ommwriter

Och jag måste tillstå att det fungerar. Ommwriter är väldigt skön att använda, nästan meditativ. Det är liksom bara texten och ingenting annat, vilket är befriande på något sätt. På Ommwriter skriver man sina bästa grejer. Kvalitet.

En annan programvara som hjälper dig att skriva, men på ett helt annat sätt, är Write or Die. Write or Die har ingenting med stillsamhet och skön miljö att göra – istället bygger den på stress. Med Write or Die ska du TVINGAS skriva, tvingas spotta ur dig ord så snabbt det bara går, innan världen ”exploderar”. Du väljer själv hur lång tid du ska skriva och hur många ord du ska skriva under denna tid, och när du kör igång är det bråttom. Då gäller det att skriva, för när du hamnar efter med orden börjar programmet att protestera på olika sätt beroende på hur du ställt in den. Skärmen blir röd, det börjar låta- Det kanske börjar blinka och en spindel visar sig, eller en kattunge. Det värsta man kan välja är ”Kamikaze Mode” som börjar radera text man skrivit om man inte skriver fort nog.

write

Vad som är intressant med Write or Die är att även om man stressar fram texten och ibland bara skriver för programmets skull, så blir resultatet sällan helt dåligt. Delar av det kan vara riktigt bra och fullt användbart. Speciellt om man har en utgångspunkt att skriva inom, t.ex. en scen vars förutsättningar man bestämt innan man börjar. Det känns som att man ”blajar” fram text medan man håller på, men när man läser igenom det sedan kan man mycket väl finna användbara passager, som kanske fungerar som de är eller bara behöver lite omarbetning.

Ommwriter och Write or Die är fundamentalt olika typer av skrivprogram men fyller båda två viktiga funktioner och borde ha givna platser i de flesta skrivande människors datorer.

Sömn del 2 – blogg100

Det är en sak som har blivit väldigt tydlig för mig de senaste 7-10 dagarna.
Jag sover så otroligt mycket bättre nu.

Väldigt länge har jag haft ett nästan omättligt behov av sömn och gått och lagt mig samtidigt med min yngste son mellan 21- och 22-tiden varje dag. Trots det har jag varit trött och ibland sovit på dagen för att orka med. Jag har helt enkelt varit helt slut.

Den senaste tiden har jag istället vaknat tidigt på morgonen och känt mig ordentligt utvilad och inte känt att jag direkt vill somna om, som jag annars brukar. Dessutom har jag känt mig pigg på kvällen och stannat uppe efter att sönerna lagt sig, till 00.00-00.30 ungefär. Ändå vaknar jag utvilad och nöjd runt 06.00-06.30-tiden varje dag.

Vad jag också märker är att det där sega slemmet jag alltid har i halsen när jag vaknar, inte finns där längre. Inte för att jag saknar det direkt. Och svettas gör jag heller inte längre. Förr kunde jag vakna upp i en pöl av svett och tillochmed vakna under natten och behöva flytta mig till ett torrt ställe i sängen för att kunna sova vidare.

Inget av detta drabbar mig längre. Jag sover som en bebis.

image

Som jag har sagt förut, jag vet inte om detta beror enbart på viktnedgång eller om LCHF också spelar in, men det är tillräckligt betydelsefullt för mig för att aldrig gå över till carbs igen.

Bacon – blogg100

Efter att ha följt The Bacon Experiment i någon vecka och läst om medlemmarnas lyckade försök så har jag bestämt mig för att kraftigt öka mitt intag av bacon. Jag tänker inte ENBART äta bacon, framförallt eftersom jag inte är jätteförälskad i det, men jag tänker äta mer av det. Väldigt mycket mer.

Så här kan en frukost se ut t.ex.:

bacon1

Jag kan dessutom rekommendera att göra bacon i ugnen. Då får de en jämnare tillagning och det är dessutom enkelt att krydda dem lite roligt. Jag provade vanlig cayenne-peppar härom kvällen. Det funkade riktigt bra.

En annan sak som var en riktig uppenbarelse för mig – när man köper ett stort paket bacon, alltså 1 kg, får man väldigt mycket bättre skivor än i ett litet paket. Tjockare och jämnare och bättre. Nu vill jag aldrig köpa ett litet paket igen.

 

Pausinlägg – blogg100

Jag sitter i mörkret i vardagsrummet med datorn i knät. Bara några meter ifrån mig försöker yngste sonen att sova, så jag är så tyst jag kan. Diskmaskinen kämpar på i köket med spolljud och gurglingar så att vi får rena glas och fat till imorgon. Jag är nöjd med dagen, trots att den varit rätt overksam.

Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att vara nöjd. Tillåta sig känna att man har varit duktig. Gjort det som krävts av en. Jag vet inte hur många gånger jag på eftermiddagen/kvällen en vanlig dag känt att jag varit helt värdelös och inte åstadkommit någonting. Det är ingen bra känsla. Oftast är känslan dessutom felaktig, för när man verkligen tänker efter, ja då har man gjort en hel del. Jag har börjat att göra en lista på förmiddagen med saker jag ska göra under dagen, som jag sedan bockar av allt eftersom. Det hjälper mig mycket, för då ser jag tydligt att jag HAR gjort saker, och får därmed en större känsla av att ha åstadkommit något. Dessutom får man, om man lyckas bocka av ALLA punkterna på listan, något som kan kallas fritid. Då kan man göra vad man vill. När man inte har en lista över saker som man ska göra, så blir man heller aldrig färdig med det man ska göra. Det är destruktivt och stressande. Konstigt nog upplever jag det som att jag får mer tid, om jag gör de här listorna.

Därför vill jag tipsa er om Momentum, som är en app till google chrome.

momentum

Momentum lägger sig så att den startar när man öppnar chrome, och i startfönstret kan man skriva de uppgifter man har under dagen och vilken som är viktigast, och sedan bocka av allt eftersom. Det är väldigt smidigt. Och lite trevligt dessutom.

 

 

 

Att må skit – blogg100

Alla självhjälpsböcker som säljer som smör idag beskriver hur du ska må bättre av hälsosammare mat, av mindfulness, av bättre planering av din tid, av träning och allt däremellan.

Vad dessa böcker inte berättar är att författarna, precis som alla oss andra, mår skit ibland. ALLA mår skit ibland.

Jag har kört strikt LCHF i 45+ dagar och borde enligt all hälsoboks-logik må som en jävla prins. Men det gör jag inte. Igår kände jag mig plufsig och svullen och mätt av ingen anledning alls och idag känns det som att jag inte alls gått ned i vikt och allt besvär har varit i onödan. Jag kan tillstå att mitt mående är bättre än för 45 dagar sedan generellt, men det är ganska marginellt.

Om man tror på hälsohetsens måendeprognoser kommer man att bli besviken.

Det som skiljer den som lyckas gå ned i vikt och må bättre jämfört med den som försöker men inte gör det, är uthållighet. Självdisciplin. Att inte ge upp. Att hålla ut alla dåliga dagar då man helst skulle trösta sig med en pizza. Ju längre du håller ut desto naturligare känns det och ju längre kommer du att hålla den vikt du nått.

Det är min uppmaning idag – håll ut!

Sömn som fungerar

Jag har sovit väldigt dåligt väldigt länge.

Jag har somnat samtidigt som mina barn somnar, men vaknat trött iallafall, och många gånger sovit en stund på dagen för att orka med. Då och då har jag sovit genom hela dagen, utan att det i slutändan har gjort någon skillnad. Jag har haft olika teorier för mig själv om varför min trötthet mer och mer tagit över. ”Den fruktansvärda hösten”. ”Dålig kondition”. ”För mycket grubbel”. ”Ålder”. Jag har tillochmed tänkt att det kanske är min arbetslöshet och det faktum att jag inte jobbar 8 timmar om dagen just nu som gör att kroppen anpassat sig och sover bort tiden istället.

sova

Inget av detta är förstås sant.

De senaste 4-5 dagarna har jag sovit utmärkt och vaknat pigg efter drygt 7 timmars sömn, ibland mindre. Jag har fått mer gjort och känner mig också mer nöjd med VAD jag gjort. Jag känner mig mer positiv. Jag VILL göra saker och plötsligt finns det tid att göra det.

Eftersom jag inte äger någon våg så vet jag inte hur mycket vikt jag har tappat hittills under min LCHF-period, men det känns som att jag tappat några kilon. Jag vet inte om det enbart är det faktum att kroppen väger lite mindre som gör att jag sover bättre, eller om den kolhydratfria kosten också leder till att kroppen kan vila effektivare under natten, men jag vet att jag kommer att fortsätta med det jag håller på med.

Det får mig nämligen att må bra. Riktigt bra.